Vi skriver idag första advent och väntan till julen har således inletts. Visserligen är det svårt att få några egentliga julkänslor när det är tio grader varmt och regnet öser ner. Samtidigt infinner sig en viss förväntan i takt med att det becksvarta mörkret nu lyses upp av allehanda adventspynt i form av stjärnor, ljusstakar och granar med ljus i. En liten tröst i mörkret.
Samtidigt känner jag mig så innerligt lyckligt lottad. Jag har ett varmt, skönt hus att bo i, jag har mat på bordet och jag har en underbar familj och underbara vänner omkring mig. Jag kan alltså se fram emot jultiden med förhoppningar och glädje. Det är dock inte alla förunnat att ha sådan tur som jag. Och mina tankar går ut till alla dem som har fått en annan lott i livet.
För juletiden och advent är också ett tillfälle till eftertanke och solidaritet gentemot min nästa – oavsett om denna befinner sig i Sverige, eller i något annat land. Jag vill gärna göra något för andra i juletiden, men ibland är det svårt att veta hur. Jag lider med alla de barn som har det svårt i världen och här hemma. De som inte ser fram emot julen, utan snarare har en klump i magen. Det borde inte få vara så.
Att skänka en slant kan vara en väg att gå, men egentligen skulle jag hellre vilja sprida kärlek. Det kanske räcker med ett extra leende, eller att se andra som har det svårt. Jag tror ingen vill bli tyckt synd om, men att bry sig om varandra är extra viktigt under denna tid. Att se varandra och att räcka ut en hand till sin nästa kan vara nog så viktigt. Ingen ska behöva känna sig så ensam att livet blir för tungt. Och alla barn borde få en jul full av glädje. Och finns det nåt sätt jag kan bidra så vill jag göra det.
Inför Lex Carema och se till att de drabbade får skadestånd och pengarna tillbaka! Det föreslår Centerpartiets förste vice ordförande Anders W Jonsson med anledning av de allvarliga brister och den vanskötsel som förekommit på två äldreboenden, drivna av Carema Care. Några av de åtgärder som Anders W Jonsson föreslår på sin blogg är:
- Att få till en tydlig lagstiftning mot den typ av skatteplanering som vi nu ser att ett flertal av riskkapitalbolag inom välfärdssektorn ägnar sig åt.
- Att ge Socialstyrelsen i uppdrag att snarast göra en särskild granskning av de större utförarna inom äldreomsorgen.
- Full återbetalning och skadestånd till de individer som drabbas.
Även partiledare Annie Lööf skriver om Lex Carema på sin blogg.
Idag startar Annie Lööf sin omtalade Framtidsresa. En resa som omtalades redan i installationstalet i Åre för drygt en månad sedan. Syftet med resan är att åka runt i landet och möta människorna, möjligheterna och utmaningarna. Byggt på grunden av frihet, trygghet och hållbarhet har Centerpartiets resa mot framtiden precis börjat. Att fysiskt ta sig runt på olika platser och besöka vardagens hjältar är en del av denna resa. En mycket viktig sådan, ty det är i mötet med människor framtidens politik ska formas. Det är människors önskningar som ska ligga till grund för hur vi formar vår värld. Framtiden handlar om att se möjligheter i dessa önskningar och att ge förutsättningar för deras förverkligande.
I ljuset av Framtidsresan, ställer jag mig frågan: Vad finns det för framtid för oss i Västmanland? Hur ser våra möjligheter ut och vad önskar våra invånare att framtiden ska innehålla?
Visst vore det härligt om Annie även besökte oss? Ett personligt möte betyder så mycket och att få uppskattning för en innovativ idé är inte heller fel. Det vore väldigt intressant att höra andras idéer om vilka möjligheter de ser i Västmanlands framtid? Vilka är våra vardasgshjältar, våra entreprenörer och våra framtidslöften? Vet du någon?
Riksdagsledamöternas lön, eller snarare arvode, är återigen på tapeten efter att de, likt andra anställda, har fått en löneförhöjning. Löneförhöjningen var på 1000 kr, d v s ca 1,8 %. Ingen stor löneförhöjning procentuellt sätt, men ändock en källa till debatt och en möjlighet för människor att uttrycka sitt missnöje.
Och jag kan hålla med missnöjet till viss del. Är det verkligen rimligt att man som riksdagsman/kvinna ska tjäna 57 000 kr/månad med tillägg för hyresersättningar, traktamenten och andra förmåner? Samtidigt håller jag inte med. Det är ju väldigt få av oss som kan tänka sig att byta plats och själva gå in och jobba i riksdagen. För det handlar ju inte bara om att sitta i plenisalen och fatta beslut. Att vara riksdagsman/kvinna är inte ett vanligt jobb, utan ett uppdrag från väljarna. Du är i väljarnas tjänst och ska finnas tillhanda för väljarna i stort sett närsomhelst. Det är alltså ingen reglerad arbetstid, ingen egentlig semester (du är ju fortfarande tillgänglig under semestern) och inget egentligt privatliv.
I ljuset av detta blir ”lönen” kanske inte helt orimlig ändå? För vem vill vara tillgänglig jämt? Och vem vill att hela ens liv ska granskas in i minsta vrå? Dessutom finns det ju vissa riksdagsmän/kvinnor som lever under en hotbild och som till råga på allt måste ha SÄPO hängandes efter sig hela tiden.
Men vaddå då, kanske du tycker? De har ju valt de själva. Jovisst, men vill vi att människor ska fortsätta att göra det valet, lär vi nog fundera några extra gånger innan vi uttrycker ett alltför stort missnöje. Något slags ”plåster på såren” måste de ju få – våra folkvalda – för att de under 4 år lånar ut sina liv till oss!
Kristina Östman