Krostmans hörna

Till kommunfullmäktige i april i Västerås, lades min första egenskrivna motion fram – dock i samarbete med våra ledamöter (eftersom jag själv inte sitter i fullmäktige kan jag ju inte lägga fram nåt själv). Här kommer texten i sin helhet:

Adoption av lekplatser

I Västerås kommun finns idag cirka 112 lekplatser och 100 bollplaner. Hälften av dessa lekplatser och ungefär en tredjedel av bollplanerna bedöms vara i så dåligt skick att de behöver upprustning. Lekplatsutrustning, sittbänkar och fontäner är några av de delar som är i behov av underhåll eller byte. Utifrån rådande budgetförutsättningar, är det dock svårt att inrymma behovet av upprustning inom nuvarande budgetram.

Barnen är framtiden och barnens lek bör vara lustfylld, spännande och utvecklande. En lekplats som inte underhålls främjar inte barnens lek och kan dessutom vara en fara för barnens säkerhet. Dåligt skötta lekplatser tenderar även att bli tillhåll för ungdomsgäng, vilket ytterligare skrämmer bort barn från platsen.

För att motverka en negativ utveckling, där våra barn inte har en naturlig plats att leka på, föreslår vi i Centerpartiet att lokala företag, organisationer och föreningar ges möjlighet att medfinansiera den upprustning som behövs genom att adoptera lekplatser och bollplaner runtomkring i kommunen. Lämpligt utbyte kan t ex vara en skylt som anger vem/vilka som sponsrat upprustningen av lekplatsen/bollplanen. En naturlig del i denna upprustning bör vara att göra lekplatsen tillgänglig för alla barn, även barn med funktionsnedsättning.

Undertecknade yrkar därför;

att förutsättningarna för att låta företag, organisationer och föreningar adoptera en lekplats/bollplan utreds, samt

att möjligheten för företag, organisationer och föreningar att adoptera en lekplats/bollplan införs.

Västerås 2011-04-07

Lars Kallsäby (C)

Vicki Skure Eriksson (C)

 Evert Jonsson (C)

Monica Stolpe-Nordin (C)

Kristina Östman (C)

Centerpartiet lanserar förnyelsegrupper för att få igång diskussioner om framtidens politik. Ett bra initiativ när det gäller att förnya politiken och hitta tillbaka till väljarna. Tyvärr tycks personlig prestige stå i vägen för fullkomlig framgång. Jag tror nämligen inte att det bara räcker med att förnya politiken. Vi behöver också ny energi och engagemang för att, med rätt retorik, föra fram vår politik till väljarna. Opinionsundersökning efter opinonsundersökning visar att väljarna sviker. Det går sämre och sämre för oss. Ska vi då bara sticka huvudet i sanden och låtsas som om vi inte ser vad som händer? Ska vi inte försöka göra något oväntat och drastiskt som för oss tillbaka till medialjuset? För visst spelar det stor roll vem eller vilka som syns mycket i media och vilket genomslag detta får i opinionsundersökningar. Många av våra förslag blir också anonyma – eller fångas upp av andra partier. Vi är helt enkelt osynliga. I ett sådant läge måste personlig prestige läggas åt sidan för partiets bästa. Vi behöver förnyelse på alla plan och vi behöver det snabbt. Annars riskerar vi minst lika lång uppförsbacke som vi hade inför valet 2010.

Idag är det första maj och tradtionellt firande av arbetarrörelsen. Frågan är dock vem som idag kan räknas som arbetare och vilket arbete som firas? Är det de som traditionellt setts som rena arbetare – d v s industri och produktionsarbetare, eller kan definitionen göras vidare? Och vems arbete ska värderas högre än någon annans? För även en industriarbetare är beroende av andras arbete, såsom ingenjörens idéer om vad som ska produceras och företagen som arbetsgivare.

Den traditionella defnitionen av arbetare är förlegad och ojämställd. Den sätter kroppsarbete och traditionellt manliga yrken högre än traditionellt kvinnliga omsorgsyrken. Och varför ska ett visst arbete/yrke vara finare än något annat? Är inte allt arbete lika fint? Och de som står utanför ett arbete, men som vill arbeta? Borde inte de också inkluderas?

Jag tycker vi ska fira alla som arbetar, vill arbeta eller har arbetat. Det är väl arbetet i sig som är det viktiga och att vi inkluderar människor i vårt samhälle och får alla att känna sig delaktiga?