Det är populärt att tala om splittringar inom partier och för Centerpartiet har denna fråga aktualiserats i samband med kärnkraftsproblemen i Japan. Flera partimedlemmar har skrivit inlägg till lokalpressen. Gemensamt för dem alla är att vi som parti fortfarande är mot kärnkraftsutbyggnad och mot kärnkraft som lösningen på energiförsörjningsproblem. I debatten finns dock två ”sidor”, realister som pekar på energiuppgörelsen som en viktig kugge i Centerpartiets arbete för att främja arbetet med att ta fram förnybara alternativ för energiförsörjning och ”idealister” som ser energiuppgörelsen som ett bakslag för Centerpartiet och som ett sätt att vika ner sig. Dessa inlägg har fått andra att tro att det råder djup splittring i partiet.
Jag vill dock hävda att dessa olika åsikter är ett typiskt inslag i sann Centerpartianda. Vi i Centerpartiet välkomnar nämligen diversitet! I själva verket tror vi att diversitet och mångfald i åsikter främjar partiets utveckling och därför blir vi inte rädda när olika åsikter uttrycks – även om det är på den offentliga arenan. Vi ser det istället som ett hälsotecken!
Att vi har högt i tak när det gäller vad man får tycka och tänka är en av våra styrkor. Det är också ett tecken på den enorma tolerans som råder inom vårt parti. Här är alla välkomna att vara sig själva och att uttrycka sin åsikt. Vi är ett parti för alla människor och vi accpeterar olikheter. Därför är också alla välkomna som medlemmar hos oss. Låter det intressant? Tveka inte att ta kontakt…
Information om framtidens kollektivtrafik i Västerås 28 mars
Välkommen att en spännande genomgång av gällande förslag och en möjlighet att själv ställa dina frågor till tjänstemän och politiker.
Idag är det Internationella kvinnodagen, när vi uppmärksammar kvinnor och deras situation runtom i världen. Här hemma tenderar vi att känna oss stolta över att vårt samhälle och hur långt vi har kommit. Men innan vi börjar slå oss för bröstet och tycka att vi är så bra, bör vi fundera över om vi verkligen har kommit så långt som vi tror?
Ett exempel är hur vi uppfostrar våra barn genom att styra in dem på sitt kön tidigt. Om detta skriver idag Agneta Lejdhamre på debattsidan i Västmanlands läns tidning ”Mönster skapar och återskapar tidsanda”. Själv har jag många gånger frågat om hur man arbetar med genusperspektiv i förskolan – en fråga som många verkar uppleva som jobbig att svara på. För mig handlar det inte bara om att låta flickor och pojkar leka med ”varandras” leksaker, utan hur personalen pratar med barn och hur flickor och pojkar behandlas. Jag vill inte att mina flickor ska fostras in i sitt kön och genom detta känna att de måste vara på ett visst sätt eller tycka på ett visst sätt. Tyvärr ser jag tendenser som pekar på att detta ändå sker redan nu. Det är en evig uppförsbacke för oss föräldrar som vill motverka könsperspektivet på barn. Bara man sätter en viss färg på sitt barn så tror ju folk runtomkring att barnet är ett visst kön. Hur många gånger har jag t ex inte varit tvungen att förklara att mina barn är tjejer, TROTS att de har blå eller grön mössa på sig? Ska det behöva vara så?
Kan inte barn bara få vara barn – oavsett vilket kön de tillhör? Och kan det inte bara få välja själva vad de vill göra och hur de vill vara? Grunden till jämställdhet och ett sunt tänkande kring detta startar redan från det att barnen är små. Och enda sättet att få ett jämställt Sverige är att börja med våra barn.
Jaha, då är jag invald i styrelsen för Västeråskretsen (Centerpartiet).
Jag fick frågan via telefon under föregående vecka och innan dess har jag ju funderat över om jag var intresserad eller ej. Självklart utan att veta om jag skulle bli tillfrågad, men ändå utifrån vad jag själv vill och hur jag vill att min roll inom partiet ska vara. Så när frågan slutligen kom, var jag ändå beredd att tacka ja. Det är ett erkännande att bli tillfrågad – och samtidgt ett stort ansvar. Och så det där med tiden, som numera knappt verkar räcka till. Har jag verkligen den tiden som behövs för att vara engagerad och drivande? Och finns det politiska engagemanget? Ska jag vara uppriktig, så har jag tappat lite av gnistan från valrörelsen – och tiden är en bristvara numera. Nämnduppdraget tar sin beskärda del av tiden, mer än jag trodde innan. Samtidigt tror jag att vi är fler som befinner oss i samma politiska vakum. Just nu är det stiltje och ingen av oss vet riktigt vart vi är på väg. Men jag vill ändå vara med och leda vägen. Och nu får jag ju möjlighet att driva de frågor jag själv brinner mest för. Så summa summarum – det ska bli en ära och dessutom väldigt kul att sitta i styrelsen!
Kristina Östman