Det är egentligen helt otroligt att vi redan har avverkat 12 dagar av det nya året! Hur kan det bara rusa förbi sådär? Själv har jag delat min tid mellan mina studier och familjelivet och jag kan utifrån detta konstatera att jag ändå är rätt nöjd med livet just nu. Jag har så mycket att vara tacksam för och jag har underbara barn som förgyller mitt liv enormt.
Nu stundar ett nytt år med nya möljigheter. Personligen skulle jag under detta år vilja fokusera på omtanken om andra. Och utifrån detta kom jag och tänka på en mailkonversation som florerat bland några av mina vänner. Inför julen var det nämligen flera som mottog utskick från olika hjälporganisationer med önskemål om att mottagaren ska stödja verksamheten genom ekonomiskt bidrag. Detta må vara behjärtansvärt ur viss synvinkel, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera över det faktum att problemen i samhället och världen inte slutar för att vi skänker pengar. Möjligen lättar våra samveten för en stund i tron att vi genom vårt ekonomiska bidrag har underlättat för andra människor. Samtidigt kommer det ena efter det andra larmet om förskingring av pengar inom olika välgörenhetsorganisationer, se t ex http://svt.se/2.22620/1.1971388/rattegang_mot_roda_korset-chef?lid=senasteNytt_1765014&lpos=rubrik_1971388
Jag tror att vi måste tänka ett steg längre när det gäller att rå om varandra. Ett startsteg är att se varandra, det kan räcka med ett leende, eller att vi säger hej. Ett annat sätt är att räcka ut en hand, vare sig via Väntjänsten, som kontaktperson eller på annat liknande sätt. Att ta sig tid att åka på det där besöket till någon man vet är ensam är också ett sätt att visa omtanke. Att våga säga ifrån till någon som beter sig illa är ytterligare ett.
Det ska bli intressant att se om min idé om att vara rädda om varandra kan få genomslagskraft hos andra. Det kostar så lite att bry sig, så varför inte försöka?
Kristina Östman