Snön vräker ned utanför fönstret. Scenariot är numera välbekant – det blir en snörik jul. Och klagolåten om snöröjningen når skyhöga höjder. Det finns inget stopp på hur dåligt det kan vara. Men egentligen är dålig plogning inte det värsta som händer oss i snöovädret. Inte heller elavbrott eller telefonavbrott är något att klaga på, så länge du fortfarande har ett hus att vara i.
Nej, istället går mina tankar till de som saknar ett eget hem. De som natt efter natt – och dagarna med för den delen – måste vistas ute i kylan. Och det är en dubbel kyla – både fysisk och psykisk. Jag önskar jag hade ett eget härbärge att öppna upp för dessa människor. Jag kan inte förstå hur det ska vara så fasligt svårt att fixa fram tak över huvudet, madrasser och filtar och något att äta? Detta är basala saker som många tar för självklara. Varför inte öppna upp skolorna under jullovet?
Humanismen måste återuppväckas där den slumrar. Ett par kronor i ”Håll grytan kokande” är bara en piss i havet och kanske mest ett sätt för var och en att lätta sitt eget samvete. Det vi behöver är värme. Och kan du inte ge den fysiska värmen, så ge den psykiska istället. Ignorera inte människor du möter. Möt dem med ett leende.
Och sluta klaga över plogningen. Du har i alla fall en bil eller en cykel att ta dit fram med. Och du är på väg någonstans där just du behövs. Alla är inte så lyckligt lottade.
Kristina Östman
Magnus Bernhardsson:
22 December, 2010 kl. 19:03
Att klaga över snöplogning, sega datorer och gud vet vad är i allra högsta grad ett i- landsproblem, medan vi å andra sidan är alldeles för stressade eller helt enkelt inte orkar bry oss om de som har hamnat på samhällets skuggsida. Du har helt klart en poäng om man ser det ur den vinkeln.
Jag tycker inte att du ställer begreppen mot varandra, tvärtom visar du som jag skrev ovan på dualiteten hos oss människor och att många i samhället är förvånansvärt egoistiska. Jag är själv engagerad både i Citykyrkan och Röda korset och ser dessa utslagna människor nästan dagligen. Många av dem berättar rätt hemska historier, både om hur de har hamnat där de är och hur de bemöts av vanligt folk.
Även jag har undrat över varför det inte görs mer för de hemlösa, men det finns en annan sida av myntet. Flera gånger HAR politikerna försökt bygga baracker som ska fungera som utslussnings-/ träningslägenheter för hemlösa, men lika många gånger har de människor som förfogat över dyra villor i närheten av de planerade byggprojekten protesterat av bekvämlighetsskäl. ”Klart vi ska hjälpa dem, fast inte nära mig tack.” Personligen skulle jag mer än gärna se ett mer öppet samhälle där man uppmärksammar alla människor och inte bara de som genererar skatteintäkter…
Mikael Jonsson:
23 December, 2010 kl. 6:05
Jag tror mig ha läst i VLT att frivillligorganisationer gör en hel del för de hemlösa i år (som alla andra antar jag). I de artiklarna kan du kanske hitta nåt. Jag är själv inte säker på att det är smart att ta konflikten genom att sätta det mot uteliggare, av flera skäl. Ett är att brister i snöskottning verkar engagera många, så det kan vara minerat område att inte lyssna in de som klagar. Igår i kf i Sala hade vi en medborgare som gick upp vid allmänhetens frågestund och fick till deatt om det tex. Engagera dig i båda, jämför dem, men ställ dem inte direkt emot varandra. Men att som en poäng peka på de som drabbas värre av snön och kylan? Alltid bättre att få med sig folk än att spela ”the blame game” med dem. Men bra iniativ, och jag följer din kamp i Tekniska. Efter nyår börjar vi i Sala i samma situation, för min egen del i Skolnämnden. Ska bli intressant och se vad man kan göra i opposition.