Nu är det gjort – jag har hållit mitt 150-ords anförande för klassen. Och här får även ni andra ta del av mitt litterära mästerverk. Synd bara att jag inte kan lägga till min inledningseffekt, men ni får helt enkelt föreställa er en ordförandeklubba som slår i bordet.
”Träklubban far i bordet med en smäll. Beslutet är taget, oåterkalleligt. Mötet fortsätter till nästa punkt. Och där sitter jag, nybörjare med ansvar större än jag kunnat förstå. Ansvar för din och min vardag. Blir det plogat i tid? Kan jag gå ut utan att halka? Var ställer jag bilen i centrum? Kan jag ta buss till nya IKEA?
Ansvaret är ett betungande ok på mina axlar. Tänk om jag gör fel? Tänk om jag sviker dem som tror på mig? Timmar av slit ligger bakom. Sömnlösa nätter. Vad är egentligen bäst för framtiden? Hur skapar vi ett bra Sverige? Ideologiska tankar i virrvarr med praktiska detaljer. Möjligheten att påverka är också viljan att ta ansvar.
Att satsa är att våga. Att fråga när jag inte förstår. Att frångå Jantelagen och ställa krav. Att kämpa för andra, det är ju det jag vill! Jag vill ju det här, trots allt ansvar och tunga tankar. Det här är mitt andra jag!”
Kristina Östman