Krostmans hörna

Onsdagen den 20 oktober var det dags för Trafikverket att besöka Tillberga järnvägsstation.

Allting började med ett samtal från en oroad väljare som var upprörd och ledsen över hur järnvägsstationen fick stå och förfalla. Hon undrade om jag som lokalpolitiker kunde ta mig an frågan och självklart ställde jag upp. Kontakt med Trafikverket tog jag med en gång och som tur var fick jag positiv respons. De var intresserade av ett besök för att själva se problemen på plats. Ett besök som egentligen skulle ha skett den 7 oktober – men som då blev inställt till följd av inställda tåg (ödets ironi kanske…).

Men, men förra veckan blev mötet verkligen av. Det var jag, två Trafikverksrepresentanter och dessutom hade jag bjudit med ”min” upprörda väljare. Vi promenerade tillsammans runt järnvägsspåren och fick tillfälle att ta upp alla de problem som förekommer med misskötsel av klippning, rensning och säkerhet. Alla våra önskemål kunde inte åtgärdas, men vissa delar fick vi i alla fall gehör för.

Och nu ca en vecka senare har jag fått löfte om att all fälld skog och allt ris ska tas bort innan snön kommer, vilket torde vara rätt snart då med tanke hur väderläget är. Jag har även fått förslag på förbättringar när det gäller avyttring av mark – och dessa förslag jobbar jag självklart vidare på. Dessutom väcktes en del egna idéer som jag hoppas kunna jobba vidare med – såsom exempelvis att vi borde bilda en intresseförening för järnvägen här i Tillberga för att tillsammans utveckla området till något fint och positivt igen.

Summa summarum var det ett bra möte och jag börjar landa i min roll som lokalpolitiker. Jag anser det vara särskilt viktigt att visa att det går att förändra saker och att jag står fast vid mitt löfte innan valet – att kämpa för att sätta Tillberga på kartan. Det var inte bara tomma floskler för röstvinningens skull – utan det låg en mening bakom och ett löfte om engagemang från min sida.

Igår hade jag en debattartikel i vår lokala tidning gällande förslaget på hastighetsanpassningar i Västerås omland. Förslaget var framtaget av tjänstemän och då det innehöll en del anmärkningsvärda brister ur ett landsbygdsperspektiv, ville jag lyfta dessa brister till kännedom för allmänhet och politiker. Tyvärr verkar inte detta ha fått nåt genomslag på själva beslutet, enligt artikel i dagens Västmanlands läns tidning. Det blir fortfarande höjning till 60 km/h utanför Tortunaskolan – trots avsaknad av staket mot vägen. Det blir ingen sänkning av hastigheten utanför skolan på Kvistbergavägen i Tillberga, trots att det är där många barn rör sig.

Ibland kan man fråga sig varför man tar in synpunkter från medborgarna – om det är för att det ska vara så, eller om man är genuint intresserad? Ibland kan man även fråga sig hur stor makt tjänstemän i kommunal förvaltning ska ha och hur fega politiker får vara när det gäller att stå upp för allmänhetens bästa?

För mig är det självklart att vi politiker som är valda ska ha den bestämmande makten. För att detta ska bli möjligt krävs dock både kunskap och engagemang. Vi måste också våga stå emot även när det blåser kallt. Du är inte politiker för att bli omtyckt – du är där för att ta tillvara dina väljares intressen! Jag hoppas att ni som blir valda på olika uppdrag kommer ihåg detta och tillämpar detta även under mandatperioden och inte bara i valrörelsens slutskede.

Här kommer min debattartikel från Västmanlands Läns Tidning:

I dag  (19/10) ska tekniska nämnden i Västerås fatta beslut om nya hastigheter för flera av de tätorter som ingår i Västerås omland. Förslaget har varit ute på remiss mellan juli och september med möjlighet för västeråsare att lämna synpunkter.

Efter att ha tagit del av tjänstemannaskrivelsen som ligger till grund för detta beslut kan jag dock konstatera att kommunens tjänstemän valt att bortse från de flesta av de synpunkter som kommunens invånare har fört fram.

Målet med anpassningen av hastigheten sägs vara trafiksäkerhet i syfte att minska antalet trafikolyckor. Ändå har tjänstemännen valt att bortse från de synpunkter som åberopar just trafiksäkerhet för barn. Mest anmärkningsvärt är förslaget om höjd hastighet förbi Tortunaskolan, där motiveringen är att vägens utformning medger en höjning och att det inte finns något behov av att korsa vägen. Utifrån trafiksäkerhetssynpunkt och utifrån målet att minska antalet trafikolyckor kan en sådan höjning aldrig vara motiverad. Det är knappast behovet som styr när barn och unga befinner sig i trafiken.

Även i Dingtuna tätort föreslås en höjning av hastigheten på Stationsvägen utifrån motiveringen att vägen tillåter detta. Gående hänvisas till passager, och boendes oro över ökad tung trafik nonchaleras helt. Att många barn vistas längs vägen vid färd till bland annat skola har ingen betydelse.

Även de förslag som berör Tillberga tätort är anmärkningsvärda. Inte minst med tanke på att det ges olika svar för samma sträckning. En del av de synpunkter som gäller genomfartsvägen i Tillberga, det vill säga Kvistbergavägen, har placerats under en egen rubrik – Alla gator i Tillberga – trots att man menar samma väg. Uppenbarligen råder viss tveksamhet hos tjänstemännen hur samhället ser ut.

Detta märks än tydligare i det ursprungsförslag som tagits fram, där förslaget är att hastigheten sänks från infarten till Coop Nära och fram till järnvägen, trots att det innebär oförändrad hastighet förbi skolan. Även om alla sänkningar är välkomna, är frågan ändå varför föreslagen sänkning inte omfattar hela Kvistbergavägen från infarten till Tillberga, vilket skulle innefatta det omarkerade övergångsställe som utgör del i den cykelväg där skolbarn dagligen färdas.

Noterbart är även att dagens förslag inte medger någon sänkning utanför själva skolbyggnaden, trots att många barn dagligen befinner sig i vägens närhet vid av- och påstigning på skolbussar. Motiveringen till beslutet är att vägens utformning medger högre hastighet än den föreslagna sänkningen, men att man ändå valt att sänka hastigheten.

Förutom att ett sådant svar tyder på arrogans från tjänstemännen, kan man ifråga-sätta hur detta förslag bidrar till bättre trafik-säkerhet och minskat antal trafikolyckor. Samma arrogans är märkbar i det svar som ges till boende på Kvarnbacksvägen i Tillberga, där vägens utformning och karaktär som genomfartssträcka får gå före små barns säkerhet. Den som varit på platsen vet att vägen är smal och att det råder skymd sikt på flera ställen.

Samtidigt vistas flera barn i området. Ändå vill inte kommunens tjänstemän gå med på en sänkning av hastigheten. Den nonchalans och arrogans med vilken man dessutom bemöter synpunkter som till en början efterfrågats, är högst olämplig, inte minst ur demokratisynpunkt.

Som centerpartist sätter jag stort värde på medborgarnas möjlighet till påverkan och därför vill jag uppmana mina politikerkollegor att ta del av inkomna synpunkter och se till att dessa även får genomslag i de beslut som fattas i dag.

Jag är nu sex veckor in i terminen och mina reflektioner kring hur dagens, ”moderna” studenter lever är många. Det som framförallt är intressant är hur vi i politiken kan anpassas oss till en förändrad situation för studenter. Borta är det traditionella studentlivet där kåren var central för det sociala nätverket och där boende i studentkorridor var lika självklart som CSN-lån och studentmat i form av nudlar. Den moderna studenten väljer bort kårlivet, vilket är möjligt inte minst tack vare avskaffandet av kårobligatoriet. Den moderna studenten har ofta ett väl utbyggt nätverk innan och är inte lika beroende av kåren som inkörsport till det sociala livet. Den moderna student bor hemma hos föräldrarna och betalar varken hyra eller mat. Detta möjliggör också för den moderna studenten att skippa åtminstone lånedelen i studiemedlet. Den moderna studenten jobbar vid sidan av studierna – även om detta innebär att rätten till studiemedel påverkas vid för hög inkomst. Den moderna studenten kommer inte bara direkt från gymnasiet och förekomsten av barn är betydligt större nu än tidigare. Visst generaliserar jag i mina påståenden och visst förekommer andra typer av studenter. Men den övergripande trenden tycks gå åt detta håll och därför måste vi politiker anpassa politiken efter rådande omständigheter när vi planerar för att förbättra studenters vardag.

Jag föreslår följande förändringar:

• Slopa inkomsttaket i studiemedlet. Det ska vara okej att jobba vid sidan av studierna och ändå kunna låna. Valfrihet hos den enskilde ska vara styrande och vill jag lägga ned tid på att få en bättre ekonomisk situation så ska inte detta bestraffas av staten.
• Bygg billigare studentbostäder som moderna studenter har råd med.
• Underlätta för studenter med barn – både ekonomiskt och tidsmässigt.

Samhället måste bli bättre på att anpassa sig efter moderna studenter och inte leva kvar i det som en gång var. Och bilden av den nya, moderna studenten måste föras fram mer och ges genomslag i politiken.

Dagen efter valet slog sjukdom till för min del och jag blev förkyld. Det var till viss del väntat med tanke på all energi som jag la in i slutspurten. Trodde dock att jag skulle klara mig lindrigare undan. Först var det bara som en vanlig förkylning, men sen kom även febern. Hade upp mot 39-40 graders feber i omgångar. För varje gång som jag har börjat känna mig bättre, har jag blivit sjukare igen. Nu har det snart gått tre veckor och jag känner mig piggare på riktigt. Hostan är kvar – men huvudvärk och feber har försvunnit. Det blev en total melt-down för mig och en lärdom inför kommande valrörerlser – även om jag tror att jag får svårt att vara mindre engagerad och aktiv.

Det är också förklaringen till varför det varit tomt och tyst på denna blogg. Nu hoppas jag dock att inläggen ska bli fler och mer politiska igen. Det blir dock inte lika intensivt som under valrörelsen. Och mitt fortsatta engagemang styrs nog av vilken roll jag får lokalt inom politiken. Men jag lovar att bättra mig i alla fall.