Krostmans hörna

Idag har jag gjort första dagen i mitt nya liv som student. Jag har bestämt mig för att omskola mig inom informationsområdet – både för att utvecklas som person och för att få ett jobb som passar mig mer utifrån nuvarande intressen. Detta innebär att jag måste återvända till högskolan – något jag aldrig trodde att jag skulle göra för 9 år sedan när jag blev klar med min tidigare magisterexamen.

Jag har valt en utbildning på Mälardalens högskola, på heltid, på Campus. Detta innebär resor till Eskilstuna 3-4 ggr/vecka. Något som sker gratis med den buss som upphandlats av skolan.

Nu till dagens fråga – går det att kombinera högskolestudier med familjeliv? Då jag befinner mig en bit in i livet – och således inte är en nybakad student, har jag hunnit med att bilda familj med både man och barn. Två stycken faktiskt. Jag är tjänstledig från mitt nuvarande jobb och är således inte urtypen för en student.

Mitt första intryck, efter inledande tal av bland annat rektor, studenthälsa och annat samt av fadderverksamheten var att jag var på helt fel plats. Herregud  – jag tror att högskolan behöver vakna upp till verkligheten! I dagens samhälle är det inte bara nybakade studenter som läser på högskolan! Faktiskt ända fram till första föreläsningen kändes det helt fel. Men sen blev det lite bättre. Dock har jag redan varit med om att behöva förklara att det finns något som heter hämtning och lämning på dagis, att det finns vabbning och att det är nödvändigt med ett schema i förväg. Och då inte ett schema som ändras hela tiden fram till start.

Mitt första intryck är således att det inte går att kombinera högskolestudier med familjeliv – att förståelse helt enkelt inte riktigt finns där och att högskolans organisation ännu inte följt med i utvecklingen och verkligheten. Nu får jag göra ett försök ändå denna termin. Sen hoppas jag att det antingen kan lösa sig med något jobb – om så bara deltid. Gärna inom politiken. Eller att jag hittar någon kurs som går på distans istället. Till dess får jag göra det bästa av situationen och hoppas att det blir bättre.

Dessutom har jag identifierat ett stort arbete för oss politiker att ta tag i. Vi måste göra det enklare för småbarnsföräldrar att studera!