Det finns ett gammalt ordspråk som säger att man ska leva som man lär. Jag undrar om inte detta ordspråk även skulle appliceras på politiken? För om jag som politiker ”predikar” om en viss ideologi och vissa idéer, blir ju trovärdigheten högre om jag också lever efter samma devis. Trots detta förekommer flera exempel på motsatsen – d v s att i politiken sträva efter ett visst ideal, samtidigt som man privat lever ett helt annat liv. Det blir en dubbelmoral anser jag. Visserligen behöver man kanske inte slaviskt följa varje idé som det egna partiet står för – det kan ju faktiskt vara så att man inte är överens med sitt parti i alla frågor. Men överlag tycker jag att det är viktigt för partiets trovärdighet att dess medlemmar i alla fall försöker leva sina liv efter läran. Jag ser dock ofta exempel på det motsatta. Låt mig dela några sådana exempel:
- Är det lämpligt att handla dyra märkesvaror om jag samtidigt predikar att de rika ska betala mer i skatt? Är inte just inhandlandet av märkesvaror förknippat med rikedom?
- Är det lämpligt att ha de egna barnen i dyra privatskolor och samtidigt plädera för färre privata alternativ till förmån för kommunala skolor?
- Är det lämpligt att döma ut flygtrafiken som en miljöbov och sen själv åka utomlands på semester – med flyg – flera gånger per år?
- Är det lämpligt att fördöma vapenexport utifrån omänsklighet och etik, och samtidigt åka på semester till länder som dagligen bryter mot konventionen om mänskliga rättigheter – t ex Turkiet eller Thailand?
Exemplen är oändliga och säkert har var och en varit med om olika situationer när en politikers leverne står i stark kontrast till dennes politik. Jag försöker själv att leva efter Centerpartiets idéer i största möjliga mån. Jag har idéerna i bakhuvudet när jag står inför olika val och jag gör så gott jag kan. Jag inser att man inte kan begära det omöjliga – d v s att någon fundamentalistiskt följer sitt parti – vi är ju fria människor. Men jag tycker ändå att jag har ett ansvar som representant för Centerpartiet. Det är precis samma sak som att i offentliga sammanhang representera sin arbetsgivare. Det finns vissa saker som man helt enkelt inte gör i denna roll. Samma sak bör även gälla inom politiken. Sen kommer det alltid att finnas rötägg inom alla partier som förstör för många av oss andra. När sådana personer kommer upp till ytan är det dock viktigt att respektive parti sätter ned foten och markerar vad som är partiets ståndpunkt och vad som får stå för respektive person. Helt ansvarsfri kan man aldrig vara som individ. Har man valt att bli aktiv politiker och representera ett parti får man också finna sig i att granskas utifrån om man verkligen lever som man lär. Samtidigt har även den mest aktive politikern rätt att vara bara vanlig samhällsmedborgare ibland och detta ska också respekteras.
Kristina Östman