Jag ser er varje dag – ni unga som sticker ut ur mängden och vågar vara annorlunda. Jag ser dig med rosa hår i en fantasifull frisyr. Jag ser dig med vittsminkat ansikte till svara kläder. Jag ser dig som osminkad och ”vanlig”. Jag ser dig med en annorlunda hatt eller kläder med mycket färg. Och jag blir glad! Jag blir glad för det unika hos varje människa. Jag blir glad för att några vågar stå ut och synas och väcka uppmärksamhet. Jag välkomnar fler att göra detsamma. Att kasta samhällets trångsynta bojor all världens väg och leva ut sitt inre på alla sätt och vis. Ni är modiga ni unga som vågar vara annorlunda och jag är så glad för att ni finns därute.

Nu har jag startat en grupp på Facebook för alla som har drömmar, tanker och idéer för Västerås. Gå gärna in och kika – kom med frågor, förslag eller bara tyck till.

VÄLKOMMNA!

Vi matas dagligen med information om kommande klimatförändringar som ett resultat av vår negativa miljöpåverkan. Ofta hänvisas till orsaker såsom vägtransporter och utsläpp från industrier. I detta sammanhang är det lätt att som privatperson känna att det inte spelar någon roll vad jag gör själv, eftersom det krävs stora åtgärder för att förbättra vår miljö. Jag vill dock lyfta fram en åtgärd – som kan tyckas vara obetydlig, men som skulle kunna ge ordentligt resultat i statistiken om vi alla tog ansvar och ändrade vårt beteende. Det handlar om tomgångskörning med våra bilar. Enligt Västerås lokala trafikföreskrifter, är det endast tillåtet med maximalt en minuts tomgångskörning. Detta innebär att det varken är lagligt, eller acceptabelt att varje morgon använda tomgångskörning som ett sätt att värma upp bilen. Jag kan inte förstå hur man kan starta sin bil, gå in i sitt hus i över 20 minuter och därefter komma ut och köra iväg. Det finna enkla, och inte särskilt dyra, medel att tillgå för att värma upp bilen. Du kan t ex köpa en motorvärmare. De utsläpp vi genererar idag kommer att skapa en sämre miljö för våra barn och barnbarn. Hur kan vi försvara för dem att vi inte ville sitta i en kall bil och att vi därför ignorerade miljökonsekvenserna? Jag vill uppmana alla västeråsare att tänka efter en extra gång innan du låter motorn vara igång för att du vill ha det varmt i bilen. Samma sak gäller givetvis luftkonditioneringen under våra sommarmånader. Tänk på dina barn och dina barnbarns framtid och gör en liten insats för miljön!

Kristina Östman (C): Inte de nya reglerna det är fel på utan hur man informerat om dem

I lördags skrev jag högskoleprovet för att öka mina chanser att komma in på sökt utbildning på högskolan till hösten. Jag har ju skrivit provet förut, tre gånger faktiskt. Men det var inför förra utbildningssejouren, för si så där 15-16 år sedan. Då var jag ung, oprövad och hoppfull.

I lördags tillhörde jag veteranerna. Jag kände mig gammal – lite ”out-of-place”, men samtidigt blev jag också inspirerad och hoppfull inför framtiden. Där satt jag i ett rum fullt med unga människor. De var livfulla, hoppfulla, pratglada och förväntansfulla. De utstrålade enormt engagemang och motivation. Och jag kände att det finns hopp för Sverige i framtiden. För i dessa unga människor finns viljan att förändra och utvecklas genom livet. Det är dessa människor vi behöver för att samhället ska fortsätta att utvecklas och nå nya höjder. Och jag ville fånga all denna positiva energi för att kunna spara den till portionsvisa injektioner i tider när allt ser så mörkt ut. Samtidigt blev jag också rädd. Rädd för att samhället med sitt utanförskap, sin misstro mot unga och sin segregation på arbetsmarknaden kommer att släcka dessa spirande frön.

För en ljusare framtid behöver vi ta vara på ungdomars livslust. Vi behöver bereda plats för dem och ha tilltro till deras kunskap och erfarenheter. Vi ska lyfta dem till oanade höjder, inte sänka dem ner i misstro och negativism. För detta ändamål måste unga beredas plats på arbetsmarknaden – på alla sätt som bara är möjligt. Vi ska inte känna oss hotade av deras entusiasm, utan omfamna dem och låta dem utveckla och styra vårt land. Endast då finns det hopp för oss alla inför framtiden!

Det talas mycket om att vi måste värna vår gemensamma miljö till förmån för våra barn och barnbarn. Detta är viktiga ord, som dock oftast förblir ord utan något verkligt sammanhang att knyta dem till. Vad är det vi ska värna? Vad innebär vår gemensamma miljö? Under min nuvarande semesterresa i jämtländska fjällvärlden – tillsammans med familjen – fick jag själv en aha-upplevelse värd att dela med andra. Tänk dig därför in i följande scenario:

”Det är en solig dag, med klarblå himmel och lätt bris i luften. Det är vårvinter, så snön ligger ännu kvar på marken, men en viss tendens till snösmältning kan skönjas. Det är utflyktsväder och det blir bestämt att en skotertur med pimpelfiske är dagens mål. Efter en härlig skotertur över det nästintill orörda fjället, kommer vi fram till en isbelagd, snötäckt fjällsjö. Det är tyst och stilla, så tyst att det går att höra varje barr röra sig i den lätta vinden. Det är rofyllt – så långt borta från vardagens stress och livspussel. Vi borrar hål i isen, sätter maggott på våra pimpelspön och väljer varsitt hål att fira ned linan i. Jag står stilla och låter tystnaden fylla mitt inre. Och så plötsligt – ett snabbt drag i spöet och så igen och igen. Jag drar upp linan med en väldig fart. Det är napp! På kroken sitter en stor röding, dess röda mage lyser så klart. Det spritter av glädje i kroppen, känslan är påtaglig och jag blir lycklig. Detta enkla att ha fått en fisk är allt som behövs. Jag känner mig plötsligt ett med naturen, därute i ingenstans med bara naturen omkring mig. Och där och då slår det mig: Det är detta vi ska bevara för barn och barnbarn – och deras barn och barnbarn. Möjligheten att fara ut och fiska i en liten sjö på fjället. Möjligheten att finna ro i själv och hjärta – om så bara för en kort sekund.”

Att värna vår gemensamma miljö är särskilt viktigt för mig som Centerpartist. Och även om jag i min upplevelse får ett visst sting i mitt miljösamvete när jag tänker på vi åkte skoter, vilket inte känns optimalt ur miljöhänsyn, så vet jag också att de färdmedel som står till buds för sådana upplevelser som dagens, inte är särskilt många. Kan det vara okej att åka skoter som ett led i att ta sig fram där inga andra transportmedel fungerar? För många är skoterkörning realitet för att överhuvudtaget kunna ta sig fram – det måste vi nog acceptera. Istället för vi som Centerpartister kämpa mer för att ta fram alternativa drivmedel för att ytterligare säkra vår gemensamma miljö i framtiden.  Dagens utflykt säger mig dock att det är en miljö värd att värna om!